Nya zeeländska formgivaren Rupert Herring talar om trä som sommelieren om sitt vin – med sakkunskap och mycket känsla. Ek är en favorit, liksom kauri: ett träd som bara växer på Nya Zeeland och som ger ett hårt men lättarbetat virke med gyllene snittyta.

Men Herring väljer inte arbetsmaterial efter egenskaper, utan efter tillgänglighet. Brädor som någon annan dumpat i väggrenen finner gärna vägen in i Herrings ateljé, liksom gamla möbler och byggnadsdetaljer han hittat i rivningshus, på ödetomter och byggarbetsplatser.

I serien Turning the Inside Out arbetar han med svarvade bordsben och staketpinnar och utforskar kontrasten mellan gammalt och nytt, målat och omålat, svarvat och rakt, insida och utsida. Resultatet är föremål som balanserar på gränsen mellan bruksföremål och konstobjekt, möbel och skulptur.

Varje del i serien visar prov på Herrings hantverksskicklighet; varje del berättar också en egen liten historia. 

Herring gör liknelsen med gamla tiders lapptäcke, där varje tyglapp har ett tidigare liv – som klänning eller förkläde eller kanske något helt annat.

Bordsskiva och bordsben i Eking it Out.

— Man kan väl säga att jag gör lapptäcken, fast av trä, säger Herring, som finner ett stort värde i de material som andra utdömt som uttjänta. 

Så är det också återbruket som har blivit Herrings signum som formgivare, och i en värld av överkonsumtion ställer hans arbete stillsamt frågan: när är ett föremål egentligen förbrukat? Och vari ligger tingens egentliga värde? Är det i funktionen eller i hantverket, i materialet eller i ursprunget, eller i konsten?

”I’m a legs man, what can I say?!”
Rupert Herring berättar om sin fascination för bl a välsvarvade bordsben (3 min).

LÄS MER! Rupert Herrings arbete är ett bra exempel på hur uttjänta material får nytt liv och nytt värde genom upcycling. Läs mer om 2000-talets smartaste designtrend här: Upcycling del 1 – den ultimata guiden till kreativt återbruk >>

Show CommentsClose Comments

Leave a comment