Jeans – den smutsiga vägen från bomull till byxa

Bomull är värsta miljöboven, och skurken som leder ligan heter denim. Jämfört med andra bomullsplagg orsakar ett par jeans en ytterligare massiv miljöpåverkan när de färgas, tvättas och prepareras på olika sätt för att få rätt nyans, tvätteffekt och slitna look.

Varje år produceras 5 miljarder jeans i världen. Jeans är därmed världens vanligaste bomullsplagg och det plagg som orsakar mest negativ miljöpåverkan i hela modeindustrin. Alla processer under tillverkningen slukar vatten, energi och kemikalier. Jeanstillverkning innebär dessutom stora risker för arbetarna som tillverkar jeansen.

I den här artikeln följer vi jeansens väg från bomull till färdig byxa:

• Jeansens resa börjar med bomullen
• Jeanstillverkning slukar vatten och kemikalier
• Infärgningen av jeansen skadar människor och miljö
• Slitningen av jeansen förbrukar energi, vatten och kemikalier och innebär ofta stora risker för arbetarna  
• En högriskindustri med orimliga arbetsvillkor och ohälsosam arbetsmiljö
• Är det okej att köpa nya jeans – och vilka jeans ska man köpa?

Jeansens miljöpåverkan börjar med bomullen

Jeans är världens vanligaste bomullsplagg och bomullsodling är världens mest kemikalieintensiva jordbruk. Bomullsodlingarna upptar knappt 5 procent av jordens åkerareal men svarar för 11 procent av den globala förbrukningen av jordbrukskemikalier och 25 procent av den globala förbrukningen av bekämpningsmedel.

Bekämpningsmedlen slår blint och innebär ofta slutet för skadegörarnas naturliga fiender. Det blir en ond cirkel och behovet av kemikalier ökar ytterligare. Insekter som exponeras för bekämpningsmedlen men som överlever, utvecklar en resistens och sprider gifterna längre upp i näringskedjan.

Bomull är världens törstigaste gröda och hela 70 % av världens bomullsfält konstbevattnas.

Bomullen har ytterligare en baksida: den är världens törstigaste gröda och hamnar i topp när det gäller vattenåtgång per kilo produkt.

Mellan 7 000 och 29 000 liter vatten används per kilo bomull. Den lägsta siffran kommer från högeffektiv droppbevattning i Israel.

Merparten av världens bomullsfält konstbevattnas

Mer än 70 procent av världens totala bomullsproduktion kommer från konstbevattnade odlingar. Många bevattningssystem är ineffektiva: i genomsnitt tillgodogör sig plantorna inte mer än 40 procent av vattnet. En del av vattnet avdunstar, en del kommer på avvägar i kanaler som är gamla och läcker.

I länder som konkurrerar om vattnet från samma flod, till exempel Pakistan, Indien, Uzbekistan och Egypten, har bevattningen i årtionden skett enligt en kvot och en tidtabell som inte överensstämmer med plantornas faktiska behov. Här går mellan 50 och 80 procent av vattnet förlorat.

Resultatet av konstbevattnade bomullsodlingar kan bli förödande: bland annat har kraftigt överutnyttjande av floderna Amu-Darya och Syr-Darya orsakat att Aralsjön förlorat 90 procent av sin ursprungliga yta. Aralsjöns kollaps räknas som en av världens största miljökatastrofer och är en direkt följd av konstbevattnade bomullsodlingar.

Skeppskyrkogård. Aralsjöns kollaps är en direkt effekt av konstbevattnade bomullsodlingar.

HUR BRA ÄR EKOLOGISK BOMULL JÄMFÖRT MED KONVENTIONELL BOMULL?
–––
Svaret är mycket bättre eftersom bonden inte får använda kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel. Däremot innehåller kriterierna för ekologisk bomull inga krav när det gäller vattenförbrukning.

Jeanstillverkning slukar vatten och kemikalier

Förutom den miljöpåverkan själva bomullsodlingen innebär orsakar ett par jeans ytterligare massiv miljöpåverkan när de färgas, tvättas och prepareras på olika sätt för att få rätt färgnyans, tvätteffekt och slitning.

Ett av de största problemen vid tillverkningen av jeans är mängden vatten som förbrukas under de olika processerna. Vid tillverkningen av ett par jeans går det åt 11 000 liter vatten; vid tillverkningen av en t-shirt går det åt 2 500 liter vatten.

Ett annat problem är den extrema kemikalieförbrukningen:

För att ta fram 1 kilo denimtyg används 2,5 kilo kemikalier. Rester av kemikalierna finns ofta kvar i plagget och jeans du köper i affären kan innehålla spår av över 100 kemikalier.

Bomullen spinns till trådar.

Kemikalier används under hela tillverkningen: när bomullen tvättas och bleks, när bomullen spinns till trådar och när fibrerna ska luckras upp för att färgerna ska fästa bättre. Mest kemikalier används vid infärgningen av denimtyget, vid tvättningen av de färdiga jeansen och vid olika slitningsprocesser.

Långt ifrån alla kemikalier är farliga, men vissa, till exempel bensen och toluen, är cancer- och allergiframkallande, framför allt för människor som exponeras för dem i sitt arbete i jeansfabriken, men de kan även vara irriterande för dig som bär jeansen.

ANVÄNDS FÄRRE KEMIKALIER I JEANS AV EKOLOGISK BOMULL?
–––
Svaret är tyvärr ofta NEJ. Att ett par jeans är tillverkade av ekologisk bomull innebär att bomullen är odlad utan konstgödsel och kemiska bekämpningmedel. Resten av tillverkningen är INTE certifierad och ett par jeans av ekologisk bomull kan ha genomgått lika många kemikaliedopp som ett par jeans av icke-ekologisk bomull.

Jeansens får en sliten look med hjälp av bl a kemikalier.

Exempel på kemikalier som används under jeanstillverkningen

Formaldehyd

Formaldehyd är en av de giftigaste kemikalierna som används under jeansproduktion.

Formaldehyd används bland annat för att förhindra krympning och vid färgning och efterbehandling av jeansen. Formaldehyd är farlig vid närkontakt och absorptionen är 100 procent i de övre luftvägarna. Kemikalien är cancerframkallande och skapar irritation i ögon och luftvägar och den är allergiframkallande.

Nonylfenoletoxilater

Nonylfenoletoxilater används vid tvättningen och färgningen av jeansen. Kemikalien har hormonstörande egenskaper och är svårnedbrytbar, i synnerhet i vatten, och det är just i vatten som kemikalien används vid jeansproduktion. Det pågår en utredning inom EU för att förbjuda import av textilier som innehåller nonylfenoletoxilater.

Dimetylfumerat

Dimetylfumerat förhindrar uppkomsten av mögel under transporter. Inom EU får produkter inte innehålla mer än 0,1 mg/kg. Fabriker som är certifierade med Oeko-tex standard 100 använder inte antimögel-medel. Dimetylfumerat är allergiframkallande och kan ge irritation, klåda och brännskador.

Tvätta alltid först om inte jeansen är tillverkade i ekologisk och obehandlad – ”raw” – bomull.

Höga och otillåtna halter av kemikalier i jeansen du köper i butik

I Sverige och inom EU reglerar kemikalielagstiftningen REACH vilka kemikalier som får användas vid textil produktion och hur höga halter som får förekomma i olika plagg. Det låter bra men det finns ett problem: eftersom lagen är anpassad för produkter som tillverkas inom EU, ställs inte samma krav på plagg som tillverkas i andra delar av världen. Och det är i andra delar av världen merparten av våra plagg tillverkas.

Vid undersökningar som bl a gjorts av Råd & Rön och Naturskyddsföreningen, har man hittat höga och otillåtna halter av giftiga kemikalier i jeans från flera av de etablerade jeansmärkena (både billiga och dyra).

Bara en tredjedel av de textilkemikalier som har identifierats som hälsofarliga regleras av lagen inom EU och ännu färre ämnen omfattas om kläderna är tillverkade utanför EU.

Naturskyddsföreningen

Ljusa jeans med slitna effekter har som regel behandlats med kemikalier.

Hur får jag veta om ett par jeans innehåller farliga kemikalier?

De farligaste kemikalierna förkortas SVHC, som står för Substance of Very High Concern. Enligt REACH har du som konsument rätt att få veta om ett plagg (eller en möbel, ett par skor eller en leksak) innehåller något av dessa ämnen.

Alla butiker och producerande företag är därför skyldiga att ge dig uppgifter om något av dessa ämnen ingår i en produkt i en halt som överstiger 0,1 % av produktens vikt. Du har rätt att få informationen kostnadsfritt och inom 45 dagar. Företagens skyldighet att informera kallas duty to inform.

Infärgningen av jeansen skadar människor och miljö

80 % av alla jeans som tillverkas är blåjeans som färgas med indigo: antingen naturligt indigopigment eller syntetiskt indigopigment.

Naturligt indigopigment kommer från växter som tillhör indigo-släktet – därav namnet indigoblå. Att indigopigmentet är naturligt låter bra men det genererar 99% icke biologiskt nedbrytbara avfallsprodukter. Framställningen av naturlig indigo kräver också enorma mängder vatten.

Vid storskalig produktion används indigo som framställts på kemisk väg. Även syntetisk indigo kräver stora mängder kemikalier och vatten och genererar avfallsprodukter som inte är biologiskt nedbrytbara, bland annat tungmetaller.

Vid infärgningen av denimtyget fäster ungefär 70 % av färgpigmentet vid fibrerna. Resten – alltså 30 % av färgpigmentet – följer med avloppsvattnet ut.

Kraftigt förorenat vatten pumpas ut i East River i staden Xintang i Kina. Foto: Greenpeace

Avloppsvattnet efter infärgningen är kraftigt förorenat och kan varken filtreras eller rengöras. När färgningen utförs i utvecklingsländer, till exempel Indien och Bangladesh, dumpas kemikalierna rätt ut i intilliggande floder, där de förgiftar kringliggande miljö, odlingsmark och sötvattenbrunnar.

I andra länder, där kemikaliehantering regleras i lagstiftningen, finns olika metoder att ta hand om det förorenade vattnet – så kallade waste water systems. Vattnet kan till exempel återanvändas för att tillverka betong. På så sätt kommer inte det förorenade vattnet ut i naturen och miljöpåverkan minskas.

Olika kemikalier kräver olika åtgärder. När jeanstrenderna ändras och en fabrik börjar använda nya färger och kemikalier, är risken stor att det befintliga wastewatersystemet inte är anpassat för de nya kemikalierna och att kostnaderna för ett nytt system blir för hög. Wastewatersystemet har därför varierande resultat.

Slitningen av jeansen förbrukar energi, vatten och kemikalier och innebär ofta stora risker för arbetarna  

När jeansen har färgats ska de genomgå en rad processer som ger dem rätt färgnyans, tvätteffekt och slitning.

Det finns olika metoder för att ge jeansen en sliten look och ofta används flera metoder på ett och samma plagg. Ju ljusare färg ett par jeans har, desto tuffare behandling har de genomgått.

När de slitna sittvecken blir till träs jeansen upp på ett par konstgjorda ben; tyget rynkas i ljumskar och knäveck och vecken fixeras med kemikalienformaldehyd. Därefter tar olika slitningsprocesser vid.

Ett par jeans förbereds för slitningsprocesser.

Exempel på slitningsprocesser

Stentvätt

Stentvätt innebär att jeansen tvättas tillsammans med pimpsten i stora industrimaskiner. Jeansen slits mekaniskt av de porösa stenarna som blir till grus och sand under processen.

Nackdelarna med stentvätt är många: stenarna kan orsaka skador på maskinerna och grus och sand täpper till dränering, avloppsledningar och närliggande vattendrag. Kemikalierna som används är hälsofarliga vid närkontakt och inandning, och de är inte biologiskt nedbrytbara.

Stentvätt kräver dessutom stora mängder energi och vatten, och transporterna av pimpsten orsakar miljöpåverkan i form av utsläpp.

Industrimaskin, Bangladesh.

Fabriksarbetare samlar pimpsten i rännstenen i Xintang i Kina. Stenarna ska användas på nytt.

De porösa stenarna blir till grus och sand under tvättprocessen.

Kemikalier

Kemikalier som används vid slitning av jeans är till exempel väteperoxid och potassium permanaganate, så kallad PP-spray. Kemikalierna sprayas på jeansen och fräter bort färgen.

Kemikalierna fräter bort färgen från jeansen.

Sandblästring

Sandblästring kan utföras manuellt eller maskinellt. När jeansen sandblästras sprutas finkornig sand över de områden på jeansen som ska se slitna ut.

Manuell sandblästring är det billigaste sättet att skapa sliteffekter på ett par jeans, men det innebär stora risker för dem som utför arbetet; dammet som arbetarna andas in kan orsaka stendammslunga som är en dödlig sjukdom.

Många jeansmärken tar avstånd från sandblästring, men långt ifrån alla jeansproducerande företag har koll på hur slitningen av deras jeans faktiskt sker. Det beror på att slitningsprocesserna ofta läggs ut på underleverantörer som i sin tur lejer ut arbetet till ytterligare andra underleverantörer.

Ibland kan det vara direkt omöjligt att spåra ett plagg bakåt i tiden.

Ozontvätt

Ozontvätt bleker jeansen på samma sätt som stentvätt men utan stenar. Istället används ozon som maskinen skapar av syret i luften. Ozongasen tumlar runt med plaggen och sliteffekten blir densamma som vid stentvätt. När plaggen är färdigbehandlade omvandlas ozonet åter till syre som släpps ut i luften.

Ozontvätt spar massor av vatten och energi. Dessutom används 85 % mindre kemikalier än vid konventionell tvätt.

Laserstrålen imiterar åratals slitage på 90 sekunder.

Laser

Laser kan användas istället för kemikalier och scraping (se nedan) för att ge jeansen slitna effekter i t ex ljumskar och knäveck. Laserstrålen följer ett förprogrammerat mönster och bränner bort färgen från tyget. Den största vinsten med laser är att inga kemikalier används. Dessutom sliter inte lasern lika hårt på tyget som kemikalier eller sandpapper.

Nackdelen med laser är att utrustningen kostar mycket pengar (mycket mer än motsvarande billig arbetskraft i utvecklingsländer). Å andra sidan är den extremt effektiv: ett par jeans får sitt slitna utseende på bara 90 sekunder.

Scraping

Scraping innebär att jeansen slits mekaniskt med hjälp av sandpapper eller slipmaskin. Förutom laser och ozontvätt är det den snällaste metoden.

Scraping.

Problemet är att du som konsument inte kan avgöra om jeansen har slitits med hjälp av sandpapper, sandblästring eller kemikalier. Alla metoder innebär risker för de människor som utför arbetet och/eller för miljön.

Det bästa du som konsument kan göra är därför att köpa jeans i obehandlad, rå (raw) denim eller så kallade dry jeans. Dry jeans har varken genomgått tvättningen eller slitningen och är med bred marginal det mest hållbara valet när du köper nya jeans som inte är tillverkade av återvunna material.

Läs mer: Dry jeans – nybörjarens guide till raw denim

En högriskindustri med orimliga arbetsvillkor och ohälsosam arbetsmiljö

Färgning, tvättning och slitning orsakar inte bara stor miljöbelastning, det är även riskfyllda moment för människorna som utför arbetet. Skyddsutrustningen i fabrikerna är ofta otillräcklig, eller så används den inte över huvud taget eftersom den saktar ned arbetet.

Idag är det standard att producerande företag inom jeansindustrin upprättar avtal med sina underleverantörer. I en så kallad code of conduct – eller uppförandekod – ställer de krav på sina underleverantörer att arbetarna i fabrikerna behandlas på ett acceptabelt sätt och att olika miljöåtgärder genomförs.

Men vad som står i avtalen överensstämmer långt ifrån alltid med verkligheten. Det är inte ovanligt att fabriker har dubbla loggböcker – en som överensstämmer med reglerna i avtalen och en som speglar de verkliga förhållandena.

VAD ÄR EN CODE OF CONDUCT?
–––
En code of Conduct (uppförandekod) är ett avtal mellan ett företag som beställer och en fabrik som tillverkar. Målet är att skapa bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för textilarbetare genom hela produktionskedjan. Uppförandekoden kan också reglera att olika miljöåtgärder genomförs.

Det geografiska läget gör skillnad

Hur stor miljöpåverkan är och hur fabriksarbetarnas arbetsmiljö och arbetsvillkor ser ut, handlar mycket om det geografiska läget. Det är stor skillnad på jeansproduktion i till exempel Bangladesh och Turkiet.

Problemet är att du som konsument har svårt att veta var plagget är tillverkat. De olika stegen i tillverkningsprocessen utförs ofta i olika länder och etiketten inuti plagget berättar bara var plagget är ihopsytt – ingenting annat. Står det till exempel ”Made in Turkey” i etiketten, kan infärgningen ha skett i Bangladesh och bomullen ha odlats i Indien.

Och problemet är större ändå. Till exempel kan jeans som är märkta med ”Made in Italy” (vilket signalerar kvalitet och schyssta arbetsförhållanden), vara tillverkade i Italien, men av kinesiska underleverantörer som anställer kinesiska migrantarbetare. Migrantarbetarna i sin tur arbetar under undermåliga arbetsförhållanden och dåliga arbetsvillkor, liknande dem i Kina.

Jeansindustrin kan med andra ord medföra stora sociala problem även när produktionen sker i välfärdsländer som Italien.

Är det okej att köpa nya jeans – och vilka jeans ska man köpa?

Det bästa du kan göra är slita på de jeans du redan har. Näst bästa valet är att köpa dina jeans second hand eftersom det inte krävts nya resurser för att tillverka dem.

Vill du ändå köpa nytillverkade jeans är det viktigt att du väljer rätt eftersom ditt val gör skillnad i andra änden av produktionskedjan.

Och att köpa jeans är en djungel. Det är till exempel omöjligt att generalisera och säga att det är bättre att köpa dyra jeans än billiga, eller tvärtom. Men:

När priserna är så låga som hos de stora modekedjorna kan man misstänka att företagen pressat priserna maximalt, inklusive lönerna i tillverkningsländerna och kostnaderna för miljöåtgärder.

Samtidigt har de stora klädkedjorna resurser att ställa krav på sina underleverantörer. De har också råd och möjlighet att kontrollera att tillverkningen går till på ett schysst sätt och att miljöåtgärderna genomförs.

De stora aktörerna har också stort inflytande. En liten miljöåtgärd från en stor aktör ger ofta stora efterverkningar, och det är de stora klädkedjorna som driver utvecklingen när det gäller t ex ekologisk bomull.

Holländska Kuyichi var först i världen med att tillverka jeans i 100 % ekologisk bomull.

Små aktörer – specialiserade jeansmärken vars plagg är dyrare – kan å andra sidan bedriva ett hållbarhetsarbete som verkligen går på djupet. Det som ligger små aktörer i fatet är att de kan sakna resurserna som krävs för att kontrollera att fabrikerna i de tillverkande länderna verkligen följer avtalen.

Företag som driver ett seriöst hållbarhetsarbete har ofta en transparent företagskultur. Det betyder att de låter dig som konsument få insyn i alla delar av produktionen – bra och mindre bra. De berättar också var bomullen är odlad, i vilket land infärgningen skett och vad som står i deras avtal – code of conducts – med fabrikerna.

Genom att gynna företag som är schyssta mot både människor och miljö hjälper du till att driva jeansindustrin i en mer hållbar och human riktning.

HUR VET MAN VILKA FÖRETAG SOM ÄR REKO PÅ RIKTIGT?!
–––
De flesta företag vill framstå som hållbara och det är svårt att veta vilka företag som bara har en välputsad, grön fasad och vilka företag som faktiskt gör ett bra jobb. För att hjälpa dig att välja rätt har jag sammanställt en lista med företag som uppfyller en rad kriterier för hållbar jeansproduktion. Du hittar listan här: 5 jeansmärken på väg mot hållbar denim >>

För dig som som vill ge dig ut i jeansdjungeln på egen hand har jag skapat ännu en lista. Den heter 5 tips till dig som ska köpa nya jeans och handlar om allt från materialval till att köpa jeans second hand.

Vill du ha mina bästa tips om att köpa kläder begagnat?! Då läser du vidare här: Second hand – 10 tips till smartare shopping >