Många designers gör sin egen tolkning av shibori – ibland innotivativ, ibland experimentell, ibland bara väldigt vacker. Här är några av mina egna favoriter!
1. Issey Miyake
Japanske designern Issey Miyake började använda shibori för att ge tyger en tredimensionell form redan på 1980-talet. Under arbetets gång korsade han den traditionella hantverkstekniken med modern teknologi. Målet var att skapa plagg med skulptural form och en siluett i rörelse.
De första plaggen lanserades 1988 i kollektionen Pleats Please (pleats = veck/plisseringar). Kollektionen blev en succé och utvecklades till ett eget varumärke 1994. Sedan starten har konceptet utökats med accessoarer och dofter. Samtidigt förblir basen i Pleats Please densamma, nämligen formsköna plagg med plisserade veck.
2. Hiroyuki Murase/Suzusan
Japanska designern Hiroyuki Murase har sina rötter i shiborins hemstad – Arimatsu. Här har hans släkt mönstrat tyg med shibori i mer än hundra år och han är själv hantverkare i femte generationen. I sina skulpturala lampor – Suzusan Lumières – använder Hiroyuki Murase tekniken för att ge lampskärmar en tredimensionell form.
Den första kollektionen Lumières lanserades 2012 under egna varumärket Suzusan. Hiroyuki Murase var då student vid Konstakademin i Düsseldorf och sökte återförsäljare genom att knacka dörr.
Idag säljs hans kollektioner i 23 länder och omfattar plagg, accessoarer, lampskärmar, kuddar och plädar. Alla produkter tillverkas på traditionellt vis på plats i Arimatsu – både i familjen Murases ateljé och av andra lokala hantverkare. Här har hantverket fått ett rejält uppsving vilket innebär att gamla tekniker bevaras samtidigt som nya kommer till.
”Don’t just keep the tradition – create it.”
Hiroyuki Murase
3. Lucia Lapone
Italienska textilkonstnären Lucia Lapone använder shibori för att skapa dekorativa bruksföremål och skulpturala konstverk. Hennes arbete präglas av japanska influenser och hon tillverkar gärna traditionella japanska föremål, som furoshiki (dekorativa dukar med samma funktion som omslagspapper) och kinchaku (tygpåsar med dragsko). Hon använder enbart naturliga material och ledorden är ”enkelt” och ”ekologiskt”.
Inspirationen hämtar hon från materialet självt och från textiliernas förmåga till förändring – i färg, textur och form. En passion är att utforska gränslandet mellan tvådimensionell yta och tredimensionell form. Resultatet är skulpturala konstverk på gränsen mellan konkret och abstrakt, minimalistiskt och fantasifullt.
MonoArte Gallery i Milano.
4. Mary Downe
Kanadensiska konstnären Mary Downe använder shibori för att mönstra florstunna scarfar – en del så tunna att de känns som luft mot huden. Tygerna köper hon från Japan och Indien där hon även studerat shibori och sömnad. Att hantera skira tyger kräver ett särskilt handlag, både vid infärgning och sömnadsarbete.
Inspirationen hämtar hon från landskapet kring Vancouver och från sin egen trädgård. Här iakttar hon ljusets och årstidernas skiftningar – något hon vill återge i shiborins mjuka färgövergångar. Hennes färgpalett består av naturliga färgpigment, som indigo, granatäpple, krapprot, ringblomma och rost. De blå bären från klerodendrumträdet plockar hon i sin egen trädgård. Bären skimrar som juveler i oktobersolen och ger tyget en mild, turkos nyans.
”The silk gauze is so fragile it feels like working with air.”
Mary Downe
5. Judith Content
Amerikanska textilkonstnären Judith Content kombinerar shibori med lapptäckesteknik och quilting. Mest känd är hon för sina färgstarka väggbonader som visas på en rad museer, framför allt i USA men även i Japan.
Judith Contents konstnärskap präglas av lusten att experimentera med färg. Till shiborin använder hon tre grundkulörer – turkos, gult och skarpt rosa – som hon blandar till alla regnbågens färger.
När infärgningen är klar sätter hon saxen i tyget. Hon klipper av och klipper till – arrangerar och arrangerar om. Slutligen sammanfogar hon tygstyckena på sin gamla symaskin – en Singer från 1960-talet. Med de quiltade sömmarna ger hon textur åt tyget och hon syr dem omväxlande glest och tätt ihop. Precis som med shiborin låter hon känslan visa vägen i sömnadsarbetet.
Judith Content i sin studio i norra Kalifornien.
Maskinsydda sömmar ger textur åt tyget.
6. Jane Callender
Brittiska textilkonstnären Jane Callender har utforskat shibori i mer än 30 år, både som hantverksteknik och uttrycksform. Hon har även utvecklat en distinkt egen stil som är en utveckling av ori nui eller trådning på svenska – callishibori. En röd tråd i hennes konstnärsskap är rotationssymmetri och hon strävar efter att skapa rytm och rörelse i sina mönsterbilder.
Jane Callender reser världen över för att sprida kunskap och dela med sig av sin egen teknik. Hon arrangerar även kurser i sin ateljé på brittiska landsbygden. Vill du prova på shibori på Jane Callenders vis kan du ladda ned mallar från hennes hemsida eller köpa hennes bok: ”Stitched shibori – technique, innovation, pattern, design”. Boken är en guldgruva för dig som vill ha inspiration till både enkla och mer avancerade projekt.
VAD ÄR ORI NUI?
–––
Ori nui är en traditionell shiboriteknik där man använder glest sydda sömmar för att dra ihop och skrynkla tyget innan det färgas. De hårt åtdragna sömmarna skyddar tyget under infärgningen och när tråden tas bort exponeras mönster som varierar med vilken typ av söm som använts.
7. Yuh Okano
Japanskfödda Yuh Okano uppmärksammades redan på 1990-talet för sina färdigheter i shibori, bland annat av modedesignern Donna Karan som införlivade hennes design i sina kollektioner. År 1999 etablerade hon sitt eget varumärke – Textiles Yuh – som hon driver från sin studio i Brooklyn, New York.
Yuh Okanos signaturprodukt är scarfar med tredimensionella former, som blåsor, toppar och krusiga veck. Inspirationen kommer från naturen, inte minst från livet under ytan och korallernas organiska former.
Tack vare sin unika stil finns Yuh Okano representerad på Museum of Modern Art i New York. Hon medverkar dessutom ofta i utställningar, både i Japan och USA, så höll ögonen öppna om du är på resande fot!
Yuh Okano i sin studio i Brooklyn, New York.
8. Slow Stitch Studio
Thailändska Ann Ngamdamronk och ryske Serge Tishkin träffades på en bergssluttning i Japan och fann en gemensam passion – the slow art of shibori. Idag driver de sin egen shiboriateljé i Chiang Mai i norra Thailand. De sysselsätter tre anställda och arbetar själva heltid i studion. Bland deras kunder finns privatpersoner och företag, bland annat femstjärniga lyxhotell som vill förmedla en autentisk känsla till sina gäster.
All tillverkning i Slow Stitch Studio sker med stor omsorg om detaljerna. Ann och Sergio är involverade i alla steg i tillverkningsprocessen och viktigt för dem är att hantverket får ta tid. Alla mönster skapas för hand, ofta genom trådning (ori nui på japanska) som är en särskilt tidskrävande teknik.
I deras kollektioner ingår bland annat scarfar, väskor och kuddar. Alla textilier färgas in med naturliga färgpigment, som indigo, mangostan (en exotisk frukt) och gurkmeja. De färdiga produkterna hittar du i Slow Stitch Studios webshop där du även kan köpa ett hobbykit med växtfärger – perfekt om du vill prova på att färga själv.
BONUS
9. Svenska shiborisällskapet
Svenska shiborisällskapet består av ett 50-tal konstnärer och designers som utövar, tolkar och inspireras av shibori. Sedan starten 2009 har de arrangerat flera uppmärksammade utställningar både utomlands och i Sverige. Håll utkik på Svenska shiborisällskapets hemsida för aktuella events!
LÄS MER!
–––
Vill du veta mer om shibori och få kläm på hur själva hantverket går till?! Läs mer här: Shibori – 5 fakta om Japans trendigaste hantverksteknik >>
