Edouard Martinet är inte bekväm med insekter. Inte heller med ormar, fiskar eller amfibier. Ändå har han ägnat 30 år av sin konstnärliga karriär åt att avbilda just dem. Hans arbetsmaterial är delar från gamla fordon och andra föremål av metall – som trasiga paraplyer och kasserade skrivmaskiner.
Varje söndag finkammar Edouard Martinet området kring staden Rennes i nordvästra Frankrike. Han besöker loppmarknader, antikbodar och skrothandlare. Det han söker är sitt arbetsmaterial: metalldelar med intressant form och nostalgiskt utseende.
— Allt av metall är av intresse, egentligen oavsett ursprung, säger Edouard Martinet. Men jag gillar patinerade objekt. Det finns en skönhet i metall som åldrats.
”Crapaud” – padda
Två gånger om året blir det en längre resa, till staden Reims och en av Europas största fordonsmarknader. Här söker han igenom de hundratals marknadsstånden på jakt efter delar. Ibland har han turen på sin sida och kommer hem med bilen fullastad av fynd. Ibland kommer han hem tomhänt.
— Det stora arbetet ligger i att hitta de rätta delarna, säger Edouard Martinet.
Sina fynd förvarar han i en gammal lada som är både lagerlokal och verkstad. Här staplas metalldelarna högt från golv till tak. I ladan tillbringar han också merparten av sin tid, omgiven av pågående projekt.
— Jag har alltid flera skulpturer på gång samtidigt, säger han. Hittar jag inte alla delar till en skulptur, börjar jag arbeta med nästa.
Edouard Martinet i sin verkstad i Rennes, Frankrike.
”Coccinelle” – nyckelpiga
TIPS! På Edouard Martinets egen hemsida kan du läsa detaljerade beskrivningar av de skulpturer han skapat och om de föremål han återbrukat. Samma sak gäller på Sladmore Gallery.
LÄS MER! Återbruk – din guide till vad, hur och varför >
Fler än tre hundra skulpturer
Edouard Martinet skapade sin första skulptur 1990. Det var en mygga som bestod av delarna från en gammal cykel. Sedan dess har han tillverkat mer än 300 skulpturer – alla i storformat och av åkerbrukade material.
Hans viktigaste verktyg är borrmaskinen och skruvmejseln. Dessa redskap går varma i verkstaden där han skruvar ihop metalldelarna med stor precision. Arbetet kan vara mödosamt, tålamodsprövande och till och med tråkigt; som när han ska tillverka en trollsländas vingar (fyra varje gång), eller fästa fjällen i fiskens skinn (fler än hundra).
I sådana stunder låter han tankarna vandra, till nästa moment eller nästa projekt. Drivkraften är visionen om det färdiga resultatet – en skulptur som upplevs illusoriskt levande:
En räka fångad i sitt primitiva simtag.
En geting, krum och maktlös efter att ha förlorat sin gadd.
En spindel, på lurpass i sitt väldiga nät.
”Guêpe” – geting
— Jag vill inte att betraktaren ska se en robot, eller ens något mekaniskt, säger Edouard Martinet. Istället vill jag förmedla skönheten i det som naturen redan skapat.
Till sin hjälp har han flera års studier i grafisk design och några rikt illustrerade uppslagsverk. Han kompletterar böckerna med egna iakttagelser och strävar efter att göra skulpturerna så realistiska som möjligt. Ändå låter han materialen ta plats och är noga med att inte förvanska dem.
Det som är rostigt, förblir rostigt. Det som är blankt, förblir blankt.
Han varken svetsar, bänder eller bräcker. Istället ser han till att hitta delar vars ursprungliga form passar in i pusslet han skapar – ett drygt arbete som kan dra ut på tiden.
— Hade jag alla delar till en skulptur skulle monteringen ta några veckor. Istället kan det ta månader och till och med år, säger Edouard Martinet.
Den skulptur som tagit längst tid att skapa är en ödla. Han påbörjade arbetet för åtta år sedan och skulpturen är fortfarande inte klar. Huvudet och kroppen är på plats men benen och andra väsentliga delar saknas. Tills vidare står den i verkstaden och samlar damm.
— En dag kommer jag hitta de rätta delarna, säger Edouard Martinet. Men det krävs tid och tålamod.
Varje skulptur börjar med en detaljerad skiss.
Alla metalldelar behåller sin ursprungliga form i den färdiga skulpturen.
”Cétoine” – gräsgrön guldbagge
Insekter som signum
Vid åtta års ålder introducerades Edouard Martinet för läran om insekter – entomologi – av en engagerad lärare i biologi. Inom ramen för skolans naturklubb började han studera småkryp och göra detaljerade skisser av allt från kackerlackor till bladlöss. Intresset har hållit i sig och i hans skulpturer är insekterna kraftigt överrepresenterade, liksom fiskar och amfibier.
— Jag är inte helt bekväm med dessa arter själv, säger han. Samtidigt finns en tjusning i att visa skönheten i det som väcker obehag hos många.
Det ulliga och gulliga lockar mindre. Några däggdjur blir det därför aldrig tal om. Skulle han utöka sin produktion vore det istället med ”des chimères”. Ordet saknar översättning på svenska men beskriver mytologiska varelser av blandad sort: ett lejon med huvud från en getabock, till exempel.
— Säkert finns en skönhet att upptäcka också i dessa vidunder, säger Edouard Martinet.
LÄS MER: Renässans möter återbruk i Suzanne Jongmans finstämda porträtt >
Fjäril, bönsyrsa, myra och snytbagge – Edouard Martinet har gjort insekterna till sitt signum.
”Rouge-gorge” – rödhake
Photos by kind permission of: Edouard Martinet, Brent Darby, Nathalie Louvel, Ian Sanderson och Xavier Scheinkmann.
LÄS MER!
–––
Edouard Martinet är en av många konstnärer som ger kasserade föremål nytt liv genom upcycling. Fler återbrukande konstnärer möter du här: 10 designers som briljerar i kreativt återbruk >>
