Katazome är en japansk metod som används för att mönstra tyg med hjälp av en skyddande pasta och en tryckschablon. Mönstren består ofta av stiliserade motiv som är laddade med symbolisk innebörd. I den här artikeln lär du känna både hantverkstekniken och mönsterbilderna – från samurajernas tid till idag.
Katazome är en japansk reservageteknik som fungerar på samma sätt som schablontryck – skillnaden är att man applicerar en skyddande rispasta på tyget istället för en tryckfärg. När pastan torkat är det dags för infärgning – därefter tvättas pastan bort och ett mönster framträder på tyget.
Liknande tekniker används över hela världen, men på andra håll appliceras pastan antingen på fri hand eller med hjälp av stämplar som skurits ut ur träblock.
Precis som kasuri och shibori blomstrade den här tekniken på 1700- och 1800-talet och det är vanligt att man ser katazomemönstrade tyger i japanska trastextilier, så kallad boro.
En noragi med katazomemönstrat liv, från slutet av 1800-talet/början av 1900-talet.
Ordet katazome kommer från orden ”kata” och ”somer”. Kata är ett redskap med vars hjälp man skapar ett mönster. Somer kommer från verbet someru som betyder färga. Själva tryckschablonen kallas katagami, där ordet ”gami” betyder papper.
VISSTE DU ATT?!
–––
I Sverige kallas den här tekniken traditionellt för blåtryck. Ordet är något missvisande eftersom själva trycket nästan alltid är vitt mot blå botten. Ett bättre ord för samma sak är reservagetryck efter engelskans ”resist printing” eller ”resist dyeing”.
Hantverksteknik med tusenåriga rötter
I Japan har katazome använts från 700-talet och framåt. Till en början var det krigarklassen, samurajerna, som använde tekniken för att mönstra skinndetaljer på sina rustningar. De här mönstren byggdes ofta upp av pyttesmå prickar och var så diskreta att de var svåra att urskilja på långt håll – först på nära håll framträdde ett dekorativt mönster för det mänskliga ögat.
Tusen år senare – på 1700- och 1800-talet – användes katazome för att mönstra tyg av celloulosafibrer, framför allt bomull. Schablontryckets möjligheter utnyttjades nu för att skapa rapporterade mönster med illustrerade motiv. Mönsterbilderna blev större och detaljerna fler.
Katazomemönstrad bomullsväv från slutet av 1800-talet/tidigt 1900-tal.
Pappersschablon från slutet av 1600-talet.
Kimono med reservagetryckta blommor. Den större dekoren är ritad på fri hand.
VISSTE DU ATT?!
–––
Skyddspastan kunde även appliceras på tyget på fri hand med hjälp av en pappersstrut och ett spritsmunstycke i koppar. Tekniken kallas tsutsugaki och användes för att skapa stora, illustrerade motiv.
Mönster och symbolik i katazometryckta bomullstyger
Typiska katazomemönster består av mönsterbilder som plockats från växt- eller djurriket. De populäraste motiven hade ofta symbolisk betydelse: en trana symboliserade till exempel ett långt och lyckligt liv medan den lilla piparen – en flyttfågel som flyger långa sträckor över öppet hav – symboliserade styrka och uthållighet.
Tranan, tsuru, lever enligt legenden i tusen år. Tyget är från andra hälften av 1800-talet.
Även sköldpaddan symboliserade ett långt liv och tranor och sköldpaddor avbildades ofta tillsammans. Sköldpaddan hade ibland en svans av sjögräs för att markera dess höga ålder.
Kombinationen trana/sköldpadda kan tyckas udda men har sitt ursprung i talesättet ”En trana lever i tusen år, en sköldpadda i 10 000 år”; Tsuru wa sen-nen, Kame wa man-nen.
Karpfisken, koi, står för framgång i karriären. Sköldpaddan, kame, symboliserar ett långt liv.
Ytterligare ett populärt motiv i katazomemönstrade tyger var karpfisken, i synnerhet för pojkar och män. Enligt legenden finns ett vattenfall som börjar i en drakes håla, och den karpfisk som lyckas simma uppför vattenfallet in i hålan förvandlas till drake. Baserat på den legenden symboliserar karpen framgång, framför allt i student- och yrkeslivet där ”draken” befinner sig på toppen av pyramiden.
Krysantemum, kiku, symboliserar långt liv och förnyelse.
I botaniska mönster var blomman krysantemum det mest populära motivet. I flera hundra år förknippades krysantemum med kejsarfamiljen och blomman finns avbildad på alla tänkbara sätt, ofta vackert stiliserad. Idag är den Japans nationalemblem.
Katazomemönster på sidentyger
Katazome användes också för att mönstra sidentyger. Sidentygerna hade ofta nätta mönster som härstammade från samurajernas diskreta utsmyckningar. Mönsterbilderna var vanligtvis små men de kunde vara rikt illustrerade med många detaljer.
Den här sortens småskaliga katazomemönster kallas edo komon på japanska. Idag används liknande mönster för att dekorera pappersark som trycks och tillverkas för hand, så kallad katazome-shi.
Småskaliga mönster på sidenväv, edo komon.
Handtryckta pappersark, katazome-shi, med mönster från katazometryckta sidenkimonor.
LÄS MER!
–––
Den dominerande färgen i katazomemönstrade bomullstyger var indigo, medan sidentygerna kunde färgas in med många olika färgpigment. Skillnaden i färgsättning var en följd av ett strikt regelverk som gällde i Japan under Edoperioden. Jag berättar mer om det här: Så fick tygerna sina mönster i japansk trastextil >>
Hantverket katazome – så går det till
Katazome är ett hantverk i flera steg och så här gick det till på traditionellt vis:
1. Schablonen tillverkas
Schablonen tillverkades av flera lager av papper från mullbärsträdets bark. Pappersarken limmades ihop och behandlades med saften från färska sharonfrukter. Pappret förvarades sedan i ett rökfyllt rum i cirka en vecka för att garvämnena i fruktsaften och hartsen i röken skulle göra pappret slitstarkt och vattenavstötande. Resultatet var ett stadigt material som kallas shibugami.
Takeshi Nishimura är mästare i konsten att skapa en tryckschablon.
2. Mönstret skärs ut
Mönstret skars ut ur pappret med hjälp av specialknivar och vassa mejslar. Vid behov förstärktes pappret/mönstret med ett fint nät av silkestråd. Tryckschablonerna var förbrukningsvara som ofta kasserades under arbetets gång. För att effektivisera arbetet skars ett mönster ofta ut i flera ark åt gången.
Pappersschablon från 1800-talet förstärkt med silkestrådar.
3. Reservagepastan appliceras
Tyget som skulle tryckas slätades ut längs ett långt bord. Därefter passades tryckschablonen in på tyget och en reservagepasta arbetades in i textilfibrerna med hjälp av en trärakel. Pastan bestod av rismjöl, riskli, kalk och salt. Rismjölet gjorde pastan klibbig och saltet gjorde att den inte krackelerade.
Proceduren upprepades i hela tygets längd för att skapa rapporterade mönster utan synliga skarvar. Ibland applicerades skyddspastan på ena sidan av tyget – ibland på både fram- och baksida.
4. Tyget färgas in
När pastan torkat sänkes tyget ned i djupa kar med indigo. Samma tyg kunde färgas in 20–30 gånger för att få den rätta djupblå nyansen. För vissa motiv målades färgen istället på tyget.
5. Reservagepastan tvättas bort
Reservagepastan tvättades bort och där pastan suttit framträdde ett dekorativt mönster.
Katazomemönstrat tyg infärgat med indigo och kakishibu.
VISSTE DU ATT?!
–––
Ibland färgades en del av rispastan in med ett rödbrunt färgpigment som kallas kakishibu. Den rödbruna pastan applicerades sedan på utvalda delar i mönstret. Samtidigt som rispastan skyddade tyget från indigobadet, tog textilfibrerna åt sig av det rödbruna pigmentet. Rödbruna accenter i ett katazomemönster är ofta gjorda på detta sätt.
Katagami – konsten att skapa pappersschablonen
Den största utmaningen under tillverkningen av katazomemönstrade tyger var att skapa själva tryckschablonen: ise katagami. Arbetet utfördes av specialiserade yrkesmän och krävde stadig hand, vassa redskap och extrem precision.
Redskapen kunde tillverkas av hantverkaren själv och specialanpassas till olika mönster. Mejslar och hålpunsar kunde till exempel göras i olika form – som halvcirklar, trekanter eller stiliserade kronblad.
Tryckschablon med stiliserade krysanter av Hajime Itoh.
Mejslar och hålpunsar som specialanpassats till olika mönster.
Tusentals hål i ett så kallat komon-mönster. Alla hål stansas ut för hand, ett hål i taget.
Produktionen av tryckschablonerna koncentrerades till ett fåtal orter längs den handelsväg som passerade Kyoto. Här köpte kringresande handelsmän tryckschabloner som sedan såldes vidare över hela landet. På så sätt kunde även hantverkare i avlägsna orter trycka sitt eget katazomemönstrade tyg.
Kimono tillverkad av katazometryckt sidentyg. Både tyg och schablon finns på The Smithsonian Design Museum i New York.
Hur används katazome idag?
Idag utövas katazome av ett fåtal hantverkare på traditionellt vis. De flesta tillhör en äldre generation som arbetar för att hålla hantverket vid liv. Ett exempel är Yamauchi Takeshi som utför alla steg i tillverkningen enligt den gamla skolan – från mullbärspapper till färdigt tyg. Samtidigt tillför han en personlig twist genom att skapa mönster i egen design, vissa med rötter i den japanska mönstertraditionen, andra i modern stil.
Yamauchi Takeshi i sin ateljé.
De senaste åren har katazome börjat dyka upp i nya sammanhang: dels genom att vintagetyger återbrukas i nya plagg – dels genom att yngre formgivare använder tekniken för att mönstra tyger. Ett exempel är designduon Kata kata. De använder flera hantverkstekniker för att skapa produkter i både tyg och papper, bland annat katazome. Kata katas kollektioner är ofta färgglada och grafiska med lekfull stil.
Takeshi Matsunaga and Chie Takai i japanska designduon Kata kata.
LÄS MER!
–––
Katazome är släkt med de japanska reservageteknikerna shibori och kasuri. Shibori påminner till viss del om knytbatik medan kasuri är en japansk variant av ikat. Läs mer om de båda hantverksteknikerna här:
5 saker du vill veta om shibori >>
Ikat – på japanskt vis >>
Den här artikeln är faktagranskad av Petra Holmberg som är intendent på Världskulturmuseerna med inriktning japansk textil och mode.
Bildkällor: Aoyama Vintage, Cooper Hewitt/Smithonian Design Museum, Etnografiska museet/Världskulturmuseerna, Hitoshi Tayasu, Kioi Art Gallery/Edo Ise-Katagami Kimono Museum, Furugi Star, Second Sunrise, Sri Threads, Suzuka City.
